åååhhh, idag har jag vaknat på helt fel sida! sur på allt och alla, jag bara skäller och håller på. såklart ska det värsta komma på min pappa, som inte hade gjort något. usch, jag tycker så synd om han. för han blir alltid så ledsen, och då blir jag med ledsen :/
jag har alltid varit pappas flicka, för när min syster kom till världen så va jag två. och då va det bara jag och pappa, det va liksom vi hela tiden. för mamma va tvungen och ta hand om linnea hela tiden. jag har på något sätt alltid gillat pappa mera, om man kan säga så ;p usch, en gång när jag va 12 va jag tvungen att ringa till min pappa och säga förlåt för att jag hade skällt på han. så, dåligt samvete det får jag! (=
jag älskar iallafall min pappa! <3